2024-12-21
Herpes
Herpes orsakas av ett virus, Herpes simplex, som gömmer sig i nervrötterna. Den
förekommer i två former: Herpes simplex virus typ 1, som vanligen ger mun/läppherpes (Herpes labialis) och
Herpes simplex virus typ 2, som är vanligast vid underlivsherpes (Herpes genitalis). Man kan dock ha typ 1 i underlivet och typ 2 på
läpparna. Har man återkommande skov (anfall) med herpes i underlivet beror det nästan alltid på typ 2.
Utbredning: Vanlig! Några säkra siffror på antalet smittade
med underlivsherpes finns inte. Vissa undersökningar har visat att ända upp till 25% av dem som fyllt 30 år är
bärare av herpes simplex virus 2. Många har blivit smittade dvs. blivit virusbärare utan att ha haft
något herpesskov.
Symptom:
Herpes genitalis yttrar sig i vid första insjuknandet som sår på eller intill könsorganen. Det börjar med en
kliande fläck som snart börjar svida och få små blåsor. Blåsorna spricker och blir små smärtsamma sår. Lymfkörtlarna i ljumsken brukar
ömma och förstoras. Man kan ha ont när man kissar och även ha lite flytningar. Ibland har man feber. Det tar ofta 2-3 veckor innan såren läkt.
Viruset drar sig tillbaka längs en nerv till dess rot. En del får bara ett eller få återfall, medan andra kan få mycket tätt återkommande skov.
återfallen brukar inte pågå mer än 5-10 dagar och är oftast lindrigare. Ofta får man en förkänsla i form av ischiasliknande värk eller
huvudvärk innan blåsorna kommer. Stress, trötthet, förkylning, uttalad fysisk ansträngning, menstruation och ibland samlag kan vara utlösande
orsak till återfall. Har man herpesskov flera gånger per år är det vanligt att man också mellan skoven har "virusläckage" utan att man har
symptom. Då kan man vara smittsam.
Inkubationstid:
Det brukar ta 2-10 dagar från smittotillfälle tills besvären börjar.
Risker:
Om en gravid kvinna får sitt första herpesskov i samband med förlossning kan barnet få en livshotande
infektion. Risken är inte lika stor om modern får återfallsskov eftersom barnet har antikroppar från modern. För att undvika smittorisk för
barnet förlöses ibland kvinnan med kejsarsnitt. Barnmorskan bör informeras om du har herpes. En kvinna som blivit gravid och vet att
hennes man har en underlivsherpes, men själv aldrig haft besvär bör ta ett blodprov så snart som möjligt för att se om hon har antikroppar mot
herpes. Har hon inte detta
är hon alltså mottaglig för smitta. Man bör i så fall ha säkert sex, dvs. använda kondom vid samlag under
resten av graviditeten och helst avstå från samlag under den sista graviditetsmånaden. Det kan också bli
aktuellt med långtidsbehandling med herpesmedicin för mannen under graviditeten.
Smittsamhet:
När symptomen på herpesskov uppträder, och under de första dagarna med blåsor/sår är smittsamheten stor och
man skall då undvika samlag. Man smittar vid direkt kontakt med rodnaden/blåsorna. Man kan smittas vid samlag, men också vid oralsex. Har man
täta skov (varje till varannan månad) finns det risk för smitta även mellan skoven.
Undersökning:
Oftast är det lätt för läkaren att se att det är ett herpesskov. Man tar ändå prov från blåsor eller sår
för säkerställande av diagnos och virustyp. Provet måste tas tidigt (inom 5 dagar) i skovet. Det kan vara viktigt att ha säkerställd diagnos,
eftersom det ibland kan bli aktuellt med långvarig behandling med tabletter.
Behandling:
Man kan inte bota herpes, men det finns tabletter som om de ges tidigt vid första insjuknandet (helst inom ett
dygn) kan göra detta betydligt lindrigare. Har man täta återfall kan det bli aktuellt med långtidsbehandling med tabletter i förebyggande syfte.
Under tiden man äter tabletterna har man inga herpesskov och risken för smittsamhet är liten. Ibland, dock långt ifrån alltid, kan
herpessjukdomen bli lindrigare efter en långtidsbehandling. En intensiv forskning
bedrivs för att få fram ett bra vaccin mot herpes, men ännu har man tyvärr
inte lyckats att tillverka något vaccin som är tillräckligt bra.
Vill Du veta mer
om herpes kan Du ringa Herpeslinjen 020 - 650 660 eller gå in på www.harduherpes.nu.
|
